-

1.  "Hunden är människans bästa vän" - så lyder talesättet. Att människan verkligen behöver hunden visar det faktum att hunden förekommer, hanteras och uppskattas på det sätt som den görs idag. Den är en del av det mänskliga samhället. I de livsmijöer som människan har skapat förekommer hundar som en nära och intim följeslagare även i de mest urbana miljöer.

2. Förklaringen till varför hunden och människan har utvecklat denna intima relation finns i deras biologiska förutsättningar som sociala varelser. Hunden härstammar från vargen och fortfarande pågår den domesticeringsprocess som kanske startade för mer än 100 000 år sedan. När människan under sin vandring från Östafrika kom till områden där vargar levde är det tänkbart att en snabb form av symbios uppstod mellan de bägge arterna. De levde i nära anslutning till varandra, jagade likartade byten, utnyttjade och stal sannolikt varandras bytesrester

3. Domesticeringen är både en biologisk och kulturell process. De naturliga urvalsmekanismerna är till en viss del satta ur spel eftersom många behov som leder till att ett naturligt urval tillfredsställs genom människans försorg. Människan har sålunda omvandlat dessa urvalskriterier till kulturella kriterier och omformat vargen till hund. Dagens hund är inget vilt rovdjur och definitivt ingen varg.

En del av de viktigaste förändringarna är neoteni, det menas med att ungdomskaraktärer hos de vilda anfäderna består även i vuxen ålder hos de domesticerade. Det gör att hunden inte utvecklar vargens vuxenbeteende, vilket gäller både de fysiska och mentala egenskaperna. Med andra ord, hunden är en barnslig varg.